Efter ca 3 timmar i en minivan var vi framme vid färjepiren och där en kort väntan innan vi fick kliva på båten som tog oss till Koh Talu.
Det tog ca 15 min över och det skvätte rejält i fören, så pass mycket så håret lockade sig..
Utanför vår "radhuslänga". Vi var de enda övernattande gästerna på hela resorten. Det finns en resort på hela ön...Vi bodde i ett Manila Delux Challet rum, enkelt, mysigt och helt okey. Kunde ha varit lite bättre städat. Det låg bla.toapappersrulle under sängen, fick blåsa bort lite "takdamm" på kylskåpet och lakanet var lite missfärgat, men rent ( förhoppningsvis)
Morgonutsikten efter en natt med spöregn och åska..Och här är jag med katten som jamade hela natten och ville in..Den stackaren fick sova ute i ovädret! Jag skulle inte kunna bo här - jag hade haft en hel kennel ( som inkluderar alla herrelösa djur..)
Vi fick en guidad trekkingtur till viewpoint på Koh Talu, trodde nog att de skulle ha med sig något att vifta bort trädormar mm med ..men inte då, de gick liksom vi tomhänta och i flip flopps...
Men mr Bea, höll bort spindelnät med bara händerna så att vi kunde krypa under. (Förstora bilden, denna spindel är inte att leka med.)
Uppe/framme och bakom våra huvuden finns "hålet" i berget som ön är uppkallad efter. Tror det var så, att Talu betyder hål.
De föder även upp sköldpaddor här på ön, för att de inte ska utrotas.
Fisketur ingick också och då vi bara var tre gäster som skulle ut på fisket så följde även personalen med.
Jag fick ingen bläckfisk :(
Och Albert.
Janne fick hjälp att plocka av en som inte ville av. Det svarta på brädorna är bläck som den sprutat ut när den togs upp. En av kvinnorna som fick upp en blev nersvärtad :)Personalen fiskade även med spö och de fick upp fisk som de grillade till oss.
Men den var mindre god.. Men personalen tackade och tog emot när vi inte ville äta mer än en halv mun var ;) så det kändes ok att säga att vi inte gillade den.Bläckfisk grillades också, men där sa vi fegisar nej tack direkt. Men tror egentligen inte att det var fisken i sig som smakade blä, utan att det var fotogen/tändvätskan som tagit smak...
Och nu då, sist men inte minst. Jag lärde mig dyka med snorkeln!! Riktigt häftigt att fixa det utan att svälja hela havet! Och det var också så proffsigt, att vi som kunde simma fick en egen guide som simmade runt med oss tre. De andra 30 javaneserna verkade aldrig ha varit i vatten tidigare så de var i närheten av båten och kanske var det dom som gjorde den största bedriften.
Underbart iallafall och jag har upptäckt att snorkling är rena rama meditationen när man väl har hittat rytm och lugnet i andningen. Me like <3
Men nu är vi tillbaks i Hua Hin och i min lägenhet och nu väntar 2 njutardagar innan de åker hem till Sverige. Kramen och go natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar