Här kommer några rader om ett mål som jag hade när jag åkte första gången till Thailand för att arbeta på Sanuk, Svenska skolan (som blev ett projekt.... som inte är avslutat ännu... 2 år senare...)
Äntligen kan jag nästan (läs nästan...!) gilla läget eller i alla fall inte vara lika jä-la frustrerad över att jag inte kan lära mig crawla.
Som sagt, jag hade det som mål när jag gjorde min första resa själv till Hua Hin. Är man borta själv utan familj i 8 månader så har man ju all tid i världen att lära sig crawla. Eller hur?!
På Baan Paeng ploen där jag bodde fanns en stor pool, tror den absolut var 25 meter och där övade jag nästa varje dag, ibland flera gånger per dag. Jag kommer ihåg speciellt en kväll då kollegan Lena Pettersson kom ner från gymmet. Från gymmet har man nämligen utsikt över poolområdet och hon hade gått på löpbandet och tittat på mig. Och hon var väl inte direkt imponerad över min teknik, men min vilja och tjurighet. Hon kastade sig i vattnet och visade hur jag skulle göra... och hon blev den första men inte den sista som försökt hjälpa mig. För fasen, jag kunde inte (kan inte!) ens sprattla med benen och komma framåt...!
Suck... och jag har verkligen tagit tillfällena i akt att försöka lära mig varenda gång jag haft en pool i min närhet och jag är ju priveligierad så, då jag flackar och far till varmare länder.
Och ja, jag har funderat på att ta lektioner men ska jag vara ärlig så har jag tänkt att jag i alla fall vill kunna pendla med benen så jag kommer framåt innan... Det kan ju varenda unge!!
Patriks barn älskar att tävla mot mig i det - konstigt va!?
Och förstår ni att varenda gång jag fått "spö" så blir jag kvar i poolen själv lite längre.. och nöter å nöter.. till ingen nytta, det händer ju ingenting!!
Jag har googlat och sett på hur många andra människor som helst, både live och på Youtube och jag får bara inte till det! Visst börjar det bli tjatigt? Men skam den som ger sig!
Men så nu på Sundbybergssimhall så träffade jag simläraren och naprapten X (kommer tyvärr inte ihåg hennes namn i skrivandets stund) och passade på att ta lite hjälp av henne och DET är faktiskt så som jag har befarat. Med en stelopererad ländrygg på 3 nivåer så är det svårt att få till rotationen i höften och därav får jag ingen fart och kommer jag inte framåt. Det kan fungera bättre med simfötter, men det är ju lite fusk tycker jag och vem släpar på simfötter..? Och ja, jag kan kanske lära mig crawl, men hon trodde absolut inte på egen hand och absolut inte i en handvändning.
Och vet ni, nu när jag fått det bekräftat så kan jag släppa det (kanske 😉)
Vi får väl se, för om några dagar så bär det iväg till Phuket i en månad. Och då ska jag inte jobba ( jo, kanske lite med mina må bra/ träningsresor) så då har jag i och för sig tid att nöta igen... Nej, i så fall är det en PT crawl som gäller, men nu när jag vet varför det är så svårt så känns det inte som prio ett.
En bild på mrs X får avsluta dessa rader.
Tack och hej! // V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar