Bangkok Hospital och de fattiga.

Jag har i alla fall försökt! Men blev bara 900 kr fattigare... När jag var hemma i Mora i julas så fick jag äntligen en återbudstid på ortopeden efter 4 månaders väntetid (5 månader skulle jag räkna med sa dom -kul, då hade jag ju varit i Thailand igen..) Där fick jag iallafall bekräftat att jag har kärlinväxt/ nerver i hälsenan och fick en tid för Sklerosering i Falun i juni. Sklerosering = injicerar typ gift som dödar nerverna. Tänkte att jag skulle få det snabbt överstökat här i Hua Hin och besökte Bangkok Hospital, men här gör man det inte pga att det är lätt att döda all vävnad i hälen.. Låter mysigt, eller hur?! Då läkaren såg en benutväxt på röntgenplåtarna så tror han att det är den som är orsaken i grund och botten och att problemet kommer att komma tillbaks så länge benutväxten inte är åtgärdad. Ja, ja i Sverige gör man först Sklerosering och om inte det hjälper så är det operation som gäller. MEN den stora skillnaden är att det är ingen lång rehab efter Sklerosering, du kan jobba dagen efter och träna efter ca en vecka :) Lätt besviken.. men bara att tänka om och tänka nytt. Jag får väl "biffa" till mig på gymmet istället och ta tag i att lära mig crawla. Min kollega Lena är en fena :) på att crawla så hon ska lära mig.
Efter några timmar i ett AC-nerkylt sjukhus så var det gött att komma ut i 38 graders värme.
Och efter sjukhuset så besökte jag, Jing och Tore en gammal fattig kvinna som bor tillsammans med sin blinde vuxna son i ett skjul. Ni vet inte hur tacksam jag är över mina vänner på FB som skänkt pengar och saker till de fattiga så att detta är möjligt! Kärlek till er alla <3 Och utan mina grannar Jing och Tore skulle det vara krångligare för mig att hjälpa de fattiga, nu skjutsar de runt mig i sin bil och Jing hjälper mig med konversationen vilket underlättar en hel del kan jag säga!

Väldigt bra sjukvård här inne.

Fina i sina arbetskläder är de också.

Men de kan inte kinesiologitejpning, lossnade..

Här bor den fattiga kvinnan och hennes son.

Hon fick en slant att köpa mat för.

Tore och kvinnans son. Jag hoppas på att få köpa en ny madrass el dylikt.

Det är inte bara för mig att köpa det jag tycker och tror att dom fattiga behöver, för människorna i Thailand tänker annorlunda mot för oss och det är lätt att det blir missförstånd och jag vill absolut inte kränka någon så därför är jag nu ute och rekar lite. Men att cykla och lämna lite bilar och gosedjur till Miaos familj tänker jag göra snarast, för det vet jag blir lycka och glädje!
Och glädje känner man även när man ser att några av valparna som föddes här utanför på gatan innan jul har klarat sig <3

"pratar du med mig? orka.."