De fattiga

Tore har frågat mig ett antal gånger om jag vill följa med till de fattiga och äntligen blev det av. Helt otroligt för när vi kommer fram till den familj som dom brukar besöka så är det just det "huset" jag brukar cykla förbi och tänka "shit att bo 3 meter från järnvägen och i ett skjul" Och härom veckan så var det en krock precis där mellan ett tåg och en bil som genat över rälsen, mamman mrs Mjao sa att de hållit för öronen och blivit jätte rädda. Det tror jag det, tåget var ca 1/2 meter ifrån deras hus. Vi (jag,Janne o Albert) cyklade förbi där precis när det hade hänt.

Den minsta grabben, näst yngst i syskonskaran hoppade av glädje när de såg oss. Log med en 6-årings tandlösa leende. Det var en ny härlig upplevelse för mig <3

Under bron har de sitt hus, mellan järnvägen och en hårt trafikerad väg.

En vit grind har de gjort för att göra det lite avskärmat.

"Gården" och till höger på bilden ser man typ en bod och där ligger mormor sedan X-år tillbaks.

Mormor hade en stroke och efter det kan hon inte prata, eller komma upp. När vi kom skyndade mrs Mjao att ta slangen och spola marken under henne. Hon ligger på spjälor, så troligtvis så gör hon sina behov rakt igenom dessa. Hon log med hela ansiktet och försökte att kommunicera med oss.

Jag hade med mig en väska med tröjor och electrolyte (resorb) och den första som de serverade var mormor. Barnen stoppade ner fingrarna i de tomma förpackningarna och slickade på dem. Electrolyten är sötare än vår resorb :)

Inne i huset stod hunden och diskade ;)

Nästan hela skaran, pappan i huset satt och mekade med en moppe och Jing är bakom kameran.

Snacka om att detta kändes bra och absolut att detta kommer att bli min goda gärning här!

När jag åker hem över jul kommer jag nog på göra någon sorts insamling och ta till denna tacksamma familj. Ja, jag vet att det även finns människor hemma som behöver hjälp..men personliga relationer går just nu före. Kramen på er!