Allt går! Till gymmet, på cykel med gipsad fot

Ja,japp! Lätt rastlös och ensam i mor och fars lägenhet beslutar jag mig för att ta mig till gymmet på annat sätt idag än igår. Igår fick jag skjuts till gymmet av världens bästa syskonbarn Axel (puss på dig!) och hoppade på kryckor tillbaka. Stark är jag... men ack vad ont i händerna det gjorde att hoppa 2,2 km och tack alla ni som stannade och erbjöd mig skjuts, men tjurskallen behövde friskluft och motion.

 Idag tänker jag alltså cykla (sjuksköterskan sa att det var ok på testcykel utan belastning, så va fasen!) Hoppandes på ett ben rullar jag fram mors cykel och inser att den är på tok för hög, så tillbaks med den och hoppa in i förrådet och ta min egen cykel som visar sig vara utan luft i bakhjulet. Suck! Sjunker ner mot grinden och sätter mig och ringer mor. Var finns en cykelpump ?

Inte där hon trodde iallafall... sittandes på asfalten pumpar jag i luft och hälften åkte ur innan jag stängt ventilen såklart!

Att trampa med ett ben och ha det andra hängandes går fantastiskt bra -när det är platt eller nerför, men värre är det att ta uppförsbacken på vägen hem (tänkte inte på det..) Men som tur är så såg grannen Isa mig och kom till undsättning.

 Sicken tur jag har att jag har så fantastiska människor i  min närhet. 

Dagen gympass bestod av axlar och biceps och det fungerade bra i alla maskiner och en hel del av övningarna  går faktiskt att göra sittandes på en bänk, speciellt om man sätter sig VÄLDIGT nära de lösa vikterna.

 Och mitt vänstra ben kommer på att bli urstarkt och lika så  coremuskulaturen eftersom jag hela tiden lär spänna dem för att inte snedbelasta när jag balanserar och jobbar med ett ben hela tiden. 

Shit, vad positiv hon är! Så skyndar mig att säga: 

Ha det gött, pöss!! // V