Med lånade stavar hittade jag känslan igen!

Ja, skam den som ger sig!

Gym, bad, frulle, powernap, lunch och sedan var det bara på't igen..

Jag lånade sonens stavar som var  5 cm längre och då kändes det helt plötsligt riktigt kul! Tekniken infann sig och jag kände igen mig självSwish,swish,swish (det är inte casch som rullade in nu, utan det låter så när jag stakar)
Men är riktigt besviken på mig själv hur jag kunde förminska mig själv så in i vassen när jag köpte ett helt nytt kit med stavar,skidor och pjäxor. Kände att det var lääängesedan jag var någon skidåkare och mycket har hänt sedan jag var aktiv, så jag förlitade mig helt på försäljaren. Jag frågade dock om han inte behövde veta min vikt, men det var onödigt och det andra paret jag ställde mig på och kollade hur jag tryckte ner spannet mm tyckte han var okey för mig så de tog jag och stavarna ställde han snabbt mot mig och även det andra paret han tog fram var bra där. Inte en fråga om hur mycket jag åkt eller något sådant.
Ja, jag vet att jag skulle  ha öppnat mun, men jag var ju en kund som inte visste.. (eller något i den stilen) men stavarna får jag byta när jag kommit hem och skidorna hoppas jag för allt i världen fungerar bra när jag åker på mer kuperad terräng än Åresjön...
Trötta avslutade vi dagen med kortspelet Plump (jag varken vann eller blev sist), åt morotssoppa och golvmys.

Inga pannlampor behövs, vi åker i skenet från slalombackarna.